Tankar i mitt huvud har nog aldrig varit lika mycket som det är just nu.
Min bror (då ej biologisk) är borta, har varit i snart 2 dagar. Utan livstecken.
Jag är ledsen/förvirrad/orolig. Hans mobil är avstängd. Jag kommer inte sova, och jag tänker INTE gå och lägga mig
förens jag vet att han lever/mår bra.
Säg att allt blir bra, jag behöver höra det just nu.

Ni kanske tror att jag gör detta till världens grej, men nej. Detta är inte likt honom, inte någonstans.
1. Han hör ALLTID av sig.
2. Han var påväg hem ifrån gymmet i onsdags, men har ännu inte kommit hem.
3. JAG VILL HA HEM HONOM, NU!